﻿”Tyſt, Richard! pratmakare — —”
Käthe beſwarade icke Richards ſmeknin=
gar, hon ſtod der ſtel ſom en bildſtod; allt
blod hade wikit från hennes kinder och
läppar, ögonen lyſte på ett näſtan ſpöklikt
ſätt i det bleka anſigtet.